Acetylen (Etyn) – en färglös gas som används som bränsle när man beskär och svetsar metaller, och även vid syntes av acetaldehyd. Det är extremt reaktivt - se http://www.youtube.com/watch?v=X1LwYJ8pDhc

Koldioxid – används av växter i fotosyntesen, och produceras under respiration (andning) av växter och djur. Det bildas när vi bränner fossila bränslen och släpps också ut från vulkaner.

Xenonfluorid –Denna molekyl är plankvadratisk, eftersom xenon har två ensamma elektronpar ovanför och nedanför molekylens plan. Den reagerar lätt med vatten och drar till och med till sig vatten från luften, så den måste förvaras i torr miljö.

Formaldehyde – är reaktiv och en vanlig byggsten när man skapar mer komplexa ämnen.  Vattenlösningar av formaldehyd kallas formalin och innehåller även en liten mängd metanol för att stabilisera formaldehyden. Formalin används för att bevara djurkroppar för studier.

Etylen (Eten) – tillverkas av råolja eller naturgas genom en process som kallas krackning. Det är en viktig byggsten när man tillverkar en rad olika ämnen, eftersom det kan genomgå många olika typer av reaktioner.

Svaveldioxid – har en mängs olika användningsområden, inklusive syntes, blekning, vintillverkning och konservering av mat. Det har en stark lukt och produceras i vulkaner. Den verkliga bindningsvinkeln är 119 grader.

Vatten – Ni vet alla vad det är! Den vanligaste molekylen på jorden, nödvändig för liv, utgör mellan 55% och 78% av människans kropp. Den verkliga bindningsvinkeln är inte 90 grader utan 104.45 grader.

Väteperoxid – är ett av de kraftigaste oxidationsmedlen som finns och ett av dess användningsområden är papersblekning.

Kväveoxid-dimer – Kväveoxid bildar en relativt stabil dimer (två molekyler som är sammankopplade) på silverytor. Den visas i trans-konfiguration (syreatomerna pekar så bort från varandra), för att passa in i spelet.

Klortrifluorid – är en mycket obehaglig kemikalie, giftig och extremt reaktiv. Under Andra världskriget användes den för att tillverka brandbomber. Molekylen är T-formad eftersom kloratomen har fem elektronpar i sitt yttersta skal och medan tre av dessa är i Cl-F-bindningar, är två icke-bindande ("ensamma") par. Dessa håller sig så lång ifrån varandra som möjligt för att minimera repulsion (bortstötande) mellan de negativt laddade molnen genom att anta en trigonal bipyramidal form.

Tiocyansyra – är ett instabilt ämne.

Isocyansyra – är flyktig och giftig.

Hypoklorit – är instabilt och ett bra oxidationsmedel som kan reagera med många andra molekyler.

Karbonatjon – finns i många viktiga mineraler såsom kalciumkarbonat, som är den huvudsakliga molekylen i kalksten. I kolsyrat vatten har koldioxid lösts vilket gör att kolsyra bildas, vilket i sin tur löses upp i bikarbonat och vätejoner och vidare till karbonatjoner och vätejoner, vilket gör vätskan sur.

Oxalat – Denna jon hittas i en buske som kallas greasewood (Sarcobatus) och djur som äter av den kan dö av förgiftning. Det finns rapporter om massdöd bland fårflockar.

Nitrosonium – en katjon (positiv jon) som bildas då en elektron tas bort från kväveoxid.

Nitronium – en instabil katjon (positiv jon) som bildas då en elektron tas bort från kvävedioxid. Resonansstrukturen som visas här är en stark elektrofil (drar åt sig elektroner) eftersom den följer oktettregeln.

Salpetersyra – är en molekyl med både en positiv och en negativ laddning. Den är en starksyra som kan orsaka svåra brännskador på huden. I vattenlösning hittar du den uppdelad i en hydroniumjon och en nitratjon.